Livet i juli

Det är skönt att skriva. Skulle det vara skönare att dela med mig? Berätta för hela världen att min blogg finns..? Tror inte att flera skulle läsa, jag menar handlar mest om snyft snyft..

För just nu är livet mest ett enda snyftande. Faktiskt har tårarna upphört att rinna. Nu spökar mest alla tankar.. Jag kan inte skjuta undan dom! Dom är tillbaka lika snabbt ändå?! Fattar inte...
Bland annat positiva tankar tänker jag. Luskar på vilket vis han kommer tillbaka på. Samtidigt som jag är 100% säker på att det ALDRIG blir vi igen! Aldrig.
Jag vet att jag måste träffa honom en gång till, hämta mina grejer. Han kanske har en annan då? Han kanske är lycklig i någon annans famn då..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0