tinna

Livet är det värsta straff jag någonsin kunnat få. För just nu gör allt bara ont. Är få ljusglimtar, och ibland gör det mer ont att gå Vidare efter att ha haft det bra ett tag i ljuset. Mörkret blir i kontrast så himla svart...

Full.

Det är skönt att skriva. Skulle det vara skönare att dela med mig? Berätta för hela världen att min blogg finns..? Tror inte att flera skulle läsa, jag menar handlar mest om snyft snyft..

För just nu är livet mest ett enda snyftande. Faktiskt har tårarna upphört att rinna. Nu spökar mest alla tankar.. Jag kan inte skjuta undan dom! Dom är tillbaka lika snabbt ändå?! Fattar inte...
Bland annat positiva tankar tänker jag. Luskar på vilket vis han kommer tillbaka på. Samtidigt som jag är 100% säker på att det ALDRIG blir vi igen! Aldrig.
Jag vet att jag måste träffa honom en gång till, hämta mina grejer. Han kanske har en annan då? Han kanske är lycklig i någon annans famn då..

Han har lämnat mig. För gott. Han var otrogen. Han lovade för mycket. Höll inte hälften.