Allt för längesen.
jag borde skriva av mig mera här..
Jaja. Jag sitter på en buss, på väg mot en våg.. Trodde ALDRIG det här om miG själv, jag är INTE den som luras och håller undan sanningen! Det sjuka har greppat mig helt. Utåt ser det rätt bra ut, eller inte om man frågar de näta som ser.. Men de inom vården, som jag ljuger och hymlar för, rakt upp i ansiktet på dem! Jag ska stå bredvid min finaste kontakt i vården, hon som gjort och gör allt för mig. Hon som är mer än bara en skötare för mig. Henne ska jag nu klä av mig nästan alla kläder, utom ett linne som jag fått förtroendet att ha på mig. Under linnet sitter en bh, i bh-n ligger sex stycken bordsknivar (0,5kg..) Vaknade vid 4:30 imorse, sedan dess har jag hällt i mig ungefär 3-4 l vatten/mjölk/te. Jag började i panik redan i går, morgonvikten visade 1kg(!) mindre än jag tänkt mig!
Bussem rullar förbi de sista hållplatserna nu. Mitt största problem i stunden är att jag är så fruktansvärt kissnödig. Det är lät att lägga fokus på det nu, glömma det dåliga samvetet för en stund. Bussen stannar nu.
